Kategorier
Bloggen

Starkast i världen

Idag har det gått precis nio månader sedan jag avslutade cytostatikabehandlingen och tog de sista tabletterna med cellgifter. Jag tänkte att det var klart då, att det var färdigt. Att biverkningarna skulle ta slut, att smärtan som cellgiftet åsamkat mig och tröttheten som överröstade allt skulle avta. Men ännu finns smärtan kvar. Tröttheten trycker med […]

Kategorier
Bloggen

Lång väg tillbaka till livet

Jag har just påbörjat arbetet med att rehabiliteras tillbaka till livet. Jag har haft möten med sjuksköterska, fysioterapeut, psykoterapeut och dietist. Samtliga möten har varit digitala. Jag vet att alla i samhället nu har börjat vänja sig vid att ha digitala möten och är medvetna om att det finns vissa svårigheter med det. Att träffa […]

Kategorier
Bloggen

Njut, och lev!

Ibland tänker jag tillbaka på tiden då barnens pappa var svårt sjuk i cancer. Han insjuknade i en helt annan form av cancer än min, som han fick mycket starkare cellgifter, och även strålning, för. Han tappade allt hår. Precis allt, över hela kroppen. Han låg inne på sjukhus under tre-fyra dygn vid varje cytostatikaomgång, […]

Kategorier
Bloggen

Att bara hinna ikapp

Ibland orkar jag bara ligga alldeles stilla i soffan. Hittar jag rätt ställning, då illamåendet inte överröstar allt annat, så ligger jag kvar så. Kan känna hur mjuk filten känns eller hur skönt det är att alla kroppsdelar ligger bekvämt. Mitt i en sådan stund kan 15-åringen komma ner från övervåningen. Jag kommer på att […]

Kategorier
Bloggen

Det är vad jag måste

Nu är det tre dagar kvar till nästa cytostatikaomgång. Jag börjar känna mig rädd. Ska det bli precis lika illa den här gången? Kommer det att bli värre? Jag vet vad cellgifterna gör med min kropp vid det här laget. Det må döda eventuella eftersläntrande cancerceller, men det dödar också magslemhinnans celler. Kroppens alla slemhinnor […]

Kategorier
Bloggen

Jag måste ta oss igenom det här

Den där skuldkänslan har jag burit på långt innan jag blev sjuk. Orationellt och oförnuftigt, men likväl en känsla av skuld. En skuld gentemot mina barn. För att de blev fast med mig när deras pappa dog. När man är två föräldrar så misslyckas båda två, då och då. Men jag, som behövt vara både […]