Den där skuldkänslan har jag burit på långt innan jag blev sjuk. Orationellt och oförnuftigt, men likväl en känsla av skuld. En skuld gentemot mina barn. För att de blev fast med mig när deras pappa dog. När man är två föräldrar så misslyckas båda två, då och då. Men jag, som behövt vara både […]
Jag läser i min journal att flera sköterskor gjort anteckningar dagarna efter operationen om att de bedömt mig vara nedstämd, ledsen och orolig. Infektionen hade stoppats med stark antibiotika, men jag minns att min uppgivenhet växte för varje timme jag var på sjukhuset. Jag fick inte ta emot besök, men på kvällen då jag hade […]
Så kom mötet med läkaren som skulle presentera min vårdplan, dvs berätta vad de beslutat att göra för att ta bort cancern från min mage. Eventuellt hade tumören börjat påverka intilliggande körtlar så beslut hade tagits att via en titthålsoperation ta bort den del av tarmen där tumören satt, med marginal. Vävnader, blodkärl och körtlar […]
För mig var det allra viktigaste att direkt berätta för barnen att jag hade en tumör i magen. Jag har skrivit så mycket, föreläst så många gånger, tjatat i debattartiklar och intervjuer om att öppenhet till barnen är viktigt, hur dåliga nyheter man än har. Så för mig var det aldrig en tvekan, jag ville […]
Häggen slog ut den dagen, i mitten av maj 2020. Jag minns att jag tänkte att det kändes hånfullt; att våren slog ut i blom precis i samma ögonblick som mitt liv tog en fruktansvärd vändning. Under en tid hade jag mått konstigt. Jag var trött och gissade att jag sov för lite. Jag hade […]